Fan, gråtfärdig, jag orkar inte. Känner mig en aning stressad och saknar massa folk, vet inte vad jag vill, vet inte vart jag ska, har inget boende och alex kommer snart hem och ska ha tillbaka sitt rum,vill det ena, vill inte det ena, vill det andra, vill inte det andra. Så mcket tankar som snurrar runt hela tiden och jag orkar snart inte med det mer. Säger inte att jag inte vill vara i Stockholm, för det vill jag verkligen. Trivs bra i Stockholms stad. Bara det att pusslet är pusslat fel och det saknas en Jag ska bara orka ett tag till sen ska jag se att det löser sig, bara jag ser till att leta reda på dom pusselbitarna som är mest väsentliga just nu. Men krafterna börjar tyna..... jag tror jag behöver hjälp. Måste bara veta vad det är för hjälp jag behöver och vem jag ska fråga! För ett par dagar sen var jag så övertrött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, nu är jag bara trött, uttråkad och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Inget jobb att jobba med idag heller och jag vet inte riktigt hur det blir de kommande dagarna. Har inplanerat jobb i slutet på nästa vecka, men innan dess vet jag inte riktigt hur det blir. Jag blir stressad efterrsom jag verkligen behöver pengarna. Vet inte riktigt hur hag ska klara mig om jag inte har en inkomst. (Se, tjejen är smart! x()
Nu har det gått ett par veckor och jag har verkligen försökt klara mig själv och komma frammåt i livet. Jag har verkligen gjort bra ifrån mig. Hittat ett par olika jobb, varit på ett par olika provjobb och jag hankar mig fram. Snackar med människor och försöker skaffa mig ett liv här borta. Det är verkligen kul, och som jag sa innan, så trivs jag i staden Stcokholm! Som med allt så tar det en tid att hitta rätt och framförallt hitta. Sakta men säkert är det verkligen och för en gång skulle näst intill lika mycket betoning på de båda, alltså både sakta och säkert. Det är nog därför ajg vågar fortsätta. Ja rä nästintill lite imponerad av mig själv. Inte för att skryta, men jag har gjort ett ganska bra jobb. Att jag inte har kommit länbgre nu ör för att jag är trött och för att jafyrta g inte riktigt orkar. Haft smilgroparna uppe vid öronen sen fyra veckor tillbaka och inte mycket vila. Det tär på en att träffa nytt folk dagligen, se nya saker dagligen, hela tiden vara uppmärksam på vart man går, leta sig rätt i staden och allt som hör dit till. Fan att det ska vara kul samtidigt, eller kanske tur det! Haha.
Sammanfattningsvis så har jag det bra, men just för stunden är det lite jobbigt och det går lite saktar
Vie än innan precis i början, men så är det med allt, så jag är ju inte precis förvånad om vi säger så.
Får se vad slutet av veckan kommer att komma med. Ska försöka träffa lite vänner och ta det lite lugnt, sen på måndag skall alvaret börja igen och jag ska komma upp till smilet vid öronen igen!! Man kan inte alltid vara glad, även om man verkligen vill och försöker. "Nere"-tiden är kommen och snart förbi!
Älskar er, ta hand om er och gör det ni vill och ta hand om dagen!
kärlek.
???