Varför blev alla så konstiga när de fick ett frågoeformulär av mig gällande detta?
Det första folk sa var typ "så du blir misshandlad", "så du vill bli slagen", "varför gör du det här"?
Ja, mycket att det var ironi, det vet jag, men ändå var det något i blicken som sa, "varför?" liksom. Fast jag tror att det kan vara för att barnminsshandel är något så alövarligt som många tar på väldigt stort alvar. Det gör jag med, det är därför jag gör detta arbete också. Jag vill veta mer om det. Vad man kan göra för att förhindra det, vad lite saker inom detta ämnet står för och så vidare. Det skall inte få finnas över huvud taget, vilekt det tyvärr gör.
Det som jag tycker är viktigt att veta är att det inte bara är slag och sparkar som räknas som barnmisshandel (misshandel över huvud taget dock) utan det är också kränkningar och uteslutning från familjen etc. Det finns inte bara en fysisk misshandel utan också en psykisk sådan. Båda är lika alvarliga, men man vet mindre om den psykiska och hur man skall handskas med den. Den är också svårare att hitta om man skall uttrycka sig på det viset. Vissa barn får till och med se sin mamma bli misshandlad eller höra när ens mammam blir kränk och så vidare. Detta kan man också kalla för barnmisshandel. För det är ens vårdnandshavare som skall ta hand om barnet och se till att alla dess behov blir tillfredställda. Och genom att "visa" detta beteende för barnet är inte bra, det tar på dess psyke väldigt mycket.

Vad skall man göra om man misstänker barnmisshandel?
Varje person som arbetar med barn och ungdom eller med föräldrar (t.ex. inom missbrukarvården eller den psykiatriska vården) och som misstänker att ett barn misshandlas eller far illa på något sätt skall anmäla detta till socialtjänsten.


/ - För att det är viktigt att veta att vi skall ta hand om varandra och visa respekt