Ska första börja med att berätta en komisk sak... Jag trodde jag var på väg till Skåne, tills att Rasmus i bilen sa något om LInköping, gissa om jag blev chockad eller vad, haha! Ibland har jag helt enkelt inte koll på saker och ting.

Men i alla fall, Peter Gardiner var vår föreläsare eller vad man skall kalla honom, han kom med väldigt många bra ideér och fick en del bra ideér från några andra som var med. Kursen gick ut på att, vi, coacher, skall lära oss att lära ut till små nybörjare på ett så bra sätt som möjligt inom judo. Hur vi skulle kunna lära ut vissa kast. Något som jag visste men som jag inte tänker på är att man skall ha uppvärmning som anpassas till det man skall göra sedan. Så om man t.ex. skall kasta en ippon soenage, kan det vara bra att kanske värma upp benen ordentligt och böja på dom (typ plocka upp saker från marken) för att komma igång med de muskler som man behöver använda i det kastet.

Han avslutade kursen väldigt bra, måste jag säga, med att säga(inte ordagrant) Man skapar inte bara en judoka, utan man skapar en person(lighet). Och det är något som alla coacher/tränare och så vidare måste tänka på, för det är inte många som göra det. Många duktiga ungdomar/barn lägger ner mycket tid på sin sport, främst för att de tycker att det är kul men också för att man vill satsa och bli något. De lägger ner timmar, dagar, veckor och år på detta. Under den tiden, barn och ungdomsstadiet) lär man sig fortfarande vem man är, hur man skall bete sig, bygger självförtroende och allt annat. Så att tränaren/tränarna blir som en extrapappa/mamma. De kan till och med vara förebilder till dessa barn och ungdomar, i värsta fall, kan tränaren vara den enda person som det här barnet eller den här ungdomen ser upp på. Så som en tränare, tränar vi inte bara den spelande, utan man tränar den personer.

En tränare skall ge så mycket, den får inte mycket tillbaka kan vissa tycka. Men en tränare skall vara en givande person och inte en tagande, den är där för den vill hjälpa. Hjälpa de tränande att utvecklas, både ínom som sport men också som en person. Tränaren får tillbaka, vara sig man tror det eller inte. Hur underbart är det inte att se den tränande le och vara glad under ens träningar som man håller, hur underbart är det inte att se den tränande kasta ett kast som den övat på länge men innan inte kunnat kast i randori eller i tävling. Se deras ansikte lysa upp av lycka och ren glädje för att den lyckades, han/hon lyckades äntligen. Och det är för att tränaren har varit där och hjälp, lärt ut, stöttas och helt enkelt funnits där för den tränande. Precis som en ectramamma/pappa! Det är något många inte tänker på, du, som tränare, är inte bara deras tränare, du kan också vara deras extraförälder. Ta vara, finns där och se till att de är lyckliga och glada, så blir du också det! :)

Helgen var lyckad, åkte dit med pappa och Rasmus, inte haft så skoj på otroooooooligt länge när judon är inblandad, jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Att jag till dom kom med saker som de kan ta efter, saker som jag kommit på som jag tycker är bra sätt att kunna lära ut på och saker som är bra att tänka på! Sov på Scandic. Snackade med Jullan i fredes kväll, underbart att fått prata med henne igen, var väldigt länge sen före det. Sen på lördagen var jag lite trött, gick från resturangen till hemköpt till hotellet väldigt tidigt. Kom dit, kollade på TV och lite gott, och somnade sen.
 Sedan kom pappa och Rasmus instormandes och hoppade i sängen, pratade, skrek, hoppade på mig och massa. JAG VILLE JU BARA SOVA! haha, men jag hade skoj. Somnade till slut i alla fall. De slutade när de fattade att jag började bli pigg, skulle jag blivit det, skulle jag inte somnat alls under den natten tror jag!

Hoppas er helt också har varit bra :) Puss på er