Satt precis och tittade på en film som Evelina lagt upp på Facebook om Oxelösundtävlingen som var nu i förra helgen. Fy farao vad ledsen jag blev att jag missade tävlingen. Jag både vekligen ville vara med och behövde vara med egentligen, men, men. Blev sjukligt sugen på att tävla! Det är alltid lite nervös och alltid en sån där underbar känsla att kunna gå bland alla judokas fram och tillbaka mellan mattorna och se massa judo och träffa massa folk och bara vara. Sedan kunna värma upp för att sedan komma upp på mattan och bara... döda... Ja, lite så faktiskt. Bara kunna dra, slita, kämpa och allt det där för att vara så bra man kan vara och kämpa in i det sista. Känner mig alltid så i nuet när jag är och tävlar, och jag saknar det som aldrig förr! Mer än ett år sedan jag tävlade nu och innan det var det ca 9 månader. Jag har tävlat i hela mitt liv, men dessa två åren har det varit väldigt tunnt på den fronten tyvärr! Men det kommer snart, i alla fall en tävling. Jag verkligen hoppas att jag kommer igång och har fått upp både konditionen och styrkan till SM. Jag känner att jag redan har teknikerna och tänker. Gud vad jag älskar judon just nu! Jag känner mig verkligen hemma på mattan och att jag vet vad jag gör. Vet jag inte så lär jag mig det utan tvekan. jag vet inte vart jag ska ta vägen om jag inte hade judon att förlita mig på. Det är där jag känner mig trygg och glad, som mest arg och ledsen och jag älskar det.
Ja, detta är en kärleksförklaring till judon, hahahaha.
Men vadå då?! :)

puss.